Usel trickfilm och en cameo

Härom dagen satt jag och några andra och pratade om svensk film. Vissa drar ju väldigt snabbt till med att det inte finns bra film från Sverige. Det är givetvis ett felaktigt påstående, och inte bara enligt mig, det är så helt enkelt. Dock är det inte den bra filmen jag valt att kommentera idag. Jag gottar mig hellre i något riktigt uselt. Filmen jag tänker på är förvisso en samproduktion mellan flera länder, men det fäster jag mindre vikt vid den här gången. Det handlar om Mio Min Mio (1987), den sämsta filmatiseringen av Astrid Lindgrens böcker skulle jag tro. Jag har lagt in video här under, och det jag vill visa kommer efter 1:35. Det är när borgen faller samman, vilket kan vara bland det sämsta trickfilmsjobbet under hela 80-talet. Nästan i alla fall... Fram till det ögonblicket hinns det med ett annat dåligt trickfilmsjobb, och sen är det ju alltid kul att se en ung Christian Bale och låtsats att det är Pat Bateman från American Psycho.



När jag ändå var på Youtube och letade efter Mio-klippet kom jag på en annan sak. För ett tag sen upptäckte jag av en slump att David Bowie gör en cameo i en av mina gamla favoritfilmer från barndomen. Filmen är Kapten Gulskägg (1983) av gänget bakom Monte Python och är nog en av de filmer jag sett flest gånger, men att Bowie var med en kort sekvens har gått mig helt förbi.

Premiär...

Premiär...

Jaha, då var det tydligen dags. Röda mattan rullas ut. Jag har blivit en av dem. En av de där som bara måste ha en blogg för att få lite bekräftelse av att finnas till. Men om ingen läser då? Ja, då blir det såklart tvärtom. En bekräftelse på att jag inte finns. Det vore ju inte så skoj förstås...

Vad skriver man om i en blogg då? Vad jag känner till handlar det om barn, katter,barn, hundar, gå ner i vikt, barn, mode, mode, mode, mode, religion och till sist barn.

Jag gillar inte djur speciellt mycket så de faller bort direkt. Jag behöver absolut inte gå ner i vikt så det kommer jag inte heller att skriva om. Barn? Jag har förvisso två stycken och de är såklart finast i hela världen och hela den där biten, men är det så intressant för andra? Antagligen inte. Mode då? Skulle det inte vara lite ball att bli en "modebloggare"? Nej, det skulle det inte. Där fick jag svar på det. Religion har jag inte så mycket till övers för. Ingenting alls faktiskt.

Nej, det här kommer (som undertiteln) antyder handla om mina tankar kring film och TV. Reklam kommer säkert också tas upp. Kanske borde byta rubrik till "Rörliga medier" istället...

Men nu är jag igång i alla fall. Håll till godo!