Angående jobbsök via sociala medier

För att knyta an till tidigare inlägg tänkte jag skriva ner några rader om detta. Det sägs nämligen lite här och var att detta är på modet just nu, och det är den senaste flugan. Det sas ju även om Internet en gång i tiden...

Jag hävdar att det inte är en fluga, utan vägen att gå. Anledningen till det är rätt så given. Det är enkelt. Människor vill att det ska vara enkelt. Vad det handlar om är att gå via sina kontakter, och i sin tur deras kontakter, eftersom någon måste känna någon som... Och precis som jag skrev i tidigare inlägg, det är det självklara sättet att gå till väga. Det har alltid gjorts, skillnaden är att nu är det lättare och det går framför allt betydligt snabbare.

Men för att man startar en grupp på Facebook och nätverkar på Twitter och LinkedIn, har man inte garanterat ett jobb veckan efter. Det krävs lite mer. Precis som tidigare. Vad man däremot har åstadkommit är att påvisa för sina kontakter att man är i behov av ett nytt arbete, och när folk vet det tänker de förhoppningsvis till en gång extra när de hör att företaget de jobbar på behöver nyanställa. Även detta kan ses som självklarheter. Att jag tar upp det handlar om jag vid ett flertal tillfällen fått frågorna varför och hur jag kom på den här idén.

Båda dessa frågor har jag besvarat i de här två senaste inläggen. På frågan hur kan jag tillägga att kommunikation har varit huvuddelen av min utbildning, och att då inte veta att kommunicera via de kanaler som står till bjuds, ja då kanske jag helt enkelt valt fel utbildning?

Tips: För den som söker jobb är taggarna #nyttjobb #jobb på Twitter väldigt bra. Här kan man även presentera sig själv på #jobbsok.

"Nu ger vi grabben ett jobb!"

För ca två veckor sedan startade jag gruppen "Nu ger vi grabben ett jobb" på Facebook. Idén till detta fick jag redan i somaras då jag läste på sidan PR of Sweden om en kille som hade en blogg för samma ändamål. Nu kunde jag dock inte hitta artikeln om detta, och kunde inte komma på vad bloggen hette. När jag sökte på nätet om det skrivits något om min egen grupp kom jag på det. Namnet på bloggen kanske inte låg så djupt i mitt undermedvetna trots allt... Ge grabben ett jobb av Jonas Svedin. Likheten uppmärksammades senare av andra. Jag borde onekligen gjort lite djupare research.

Jag var helt enkelt trött på att sitta hemma och skicka in ansökan efter ansökan, och tänkte helt enkelt höra mig för bland mina vänner och släktingar. Det är ju något som gjorts i alla tider. Med hjälp av Internet och sociala medier går det bara lite snabbare. Jag märkte att mina vänner bjöd in sina vänner till gruppen, och sakta började den växa. Jag satt och funderade på om jag inte borde kontakta olika medier för att få större spinn. Ämnet ligger ju i tiden. Jag hann dock inte göra detta. Förra måndagen ringde en journalist från Aftonbladet och vill göra en intervju, vilket ledde till en artikel. P3 hade sedan ett program samma dag med artikeln som utgångspunkt. Det har även lett till fler intervjuer. Flera bloggar tog upp det också, t.ex. kommunikationsbyrån Zellout.

Gruppen växte, och mängder av tips, CV-förfrågningar och vissa konkreta erbjudanden rullade in. De sistnämnda var dock mer eller mindre seriösa. Jag har varit på två intervjuer under veckan och vi får se vad dessa kan leda till.

I jakten på nytt jobb idag är man tvungen att stärka sitt eget varumärke, och med en dos av personlig PR kan det gå rätt bra.

Filmbesvikelser under året

Eftersom jag inte längre har möjlighet att hålla mig helt á jour med det senaste filmutbudet, händer det att jag ser film lite senare än alla andra. Därför är de filmer jag kommer ta upp nu inte högaktuella, men lik förbannat riktiga besvikelser.

Eden Lake - hyllad som få, och benämns med fraser i stil med "den värsta rysaren på mycket länge" etc etc. Det låter ju rätt mulligt tänkte jag som är ett fan av skräckfilm. Men det blev visst aldrig någon skräck. Länge satt jag och väntade på att få hoppa till lite i soffan. Men nej, så blev det inte. Jag förstår inte hur den här filmen kan rubriceras som rysare/skräck. Psykologisk thriller på sin höjd. Då hade också förväntningarna varit annorlunda, och då kanske filmen hade klarat av ett godkänt.

Låt Den Rätte Komma In - också här utlovades riktig skräck och lovorden var många. Boken var ju riktigt bra, så kanske att de har lyckats filmatisera den på ett bra sätt också, tänkte jag. Men det hade de förstås inte. Visst förstår jag att det inte är möjligt att ta med alla detaljer från det skrivna in i filmen, men här var det faktiskt rätt viktiga saker som saknades. Kan tänka mig att vissa saker i filmen måste varit svårt att få ihop om man inte läst boken innan. Eller så kanske filmupplevelsen varit bättre om jag inte läst boken innan? Ja ja, sånt där vet man aldrig. Däremot var det en snygg film, och det är minst lika viktigt som själva innehållet. Men än dock, en riktig besvikelse.

Slumdog Millionaire - 8 Oscar... Jag tar det igen, 8 Oscar. Det måste ju betyda att filmen har någonting i alla fall. Icke. Den var inte exceptionell på något sätt. Helt ok historia, men återigen har för höga förväntningar tagit ut sin rätt, och därtill skapat en högre grad av besvikelse. Att ha ett berättarformat som bygger på återberättande är en beprövad teknik som ofta fungerar utmärkt. Men att försöka bädda in det i spänning, där publiken ska undra hur det kommer att gå, blir ju rätt meningslöst då det är huvudrollsinnehavaren som berättar om sig själv. Att han kommer överleva varje situation blir ju ganska självklart.

Snart släpps helvetet löst...

Nytt år, och ett nytt försök att skriva lite mer kontinuerligt. Det är banne mig på tiden. Men det är inte detta som rubriken syftar på. Nej, det är snart dags för en ny omgång av Melodifestivalen.

Ett fenomen som för mig är helt oförståeligt. Kanske främst för att det är fruktansvärt dålig musik. Och nej, jag behöver inte titta, och det gör jag inte heller. Men det tar ju upp så oerhört mycket medietid att det inte går att ignorera det. Varenda tidning måste ju skriva om det. Enligt löpsedlarna är det tydligen betydligt viktigare än allt annat som händer i världen.

Förr var det i alla fall bara en kväll och ett par dagars skriverier, men nu ska det ju dras ut på det i flera veckor. Det formatet trodde jag skulle vara dolkstöten för Melodifestivalen, som just när det infördes var på nedgång. Tyvärr hade jag fel. Väldigt fel. Populariteten växte istället. Jag misstänker att det kommer att vara olidligt att befinna sig på Twitter och Facebook under den här perioden. Det ska diskuteras, kritiseras, tyckas och tänkas. "Rätt/fel låt vann"... Det är ju ända bara samma låt år efter år, men i olika versioner.

Det sägs ju att det här inte bekostas av licenspengar, men jag är inte helt säker på det. Hur som helst vill jag inte vara med och betala festivalen på något sätt. Kan inte TV4 köpa upp programmet, köra det i botten och sen flytta över det till kyrkogården på TV4+ för att där falla i glömska för all framtid?