Vad hände egentligen?

Verkar som att jag kommit av mig alldeles...

Men faktum är, att efter en lång tids tillvaro i den digitala världen rycktes jag väldigt snabbt ur den. Jag var helt enkelt tvungen att börja göra sånt där som många andra gör. Leva irl... I väntan på att drömjobbet ska dyka upp så gör jag praktik på Edelman PR i Stockholm. Kvällar och helger är det extra-arbete med målgruppsanalys. Dessutom skivsläpp 31/10 och intervjuer och allt sånt som tillhör den delen. Utöver det har jag ju faktiskt också en familj att umgås med. Något fick stå åt sidan. Det blev det här, om än bara tillfälligt.

På tal om jobb, det händer mycket kring min gamla arbetsgivare Laika Film & Television just nu! Det Svider I Hjärtat har precis gästat sista festivalerna, Docudays och Golden Chest. Sedan premiären 2007 har det hunnit bli lite priser och nomineringar, bl.a. Guldbaggenominering liksom till Prix Italia, Prix Europa och Ikaros. Uppmärksammde Sämre Än Djur visades nyligen på SVT, Blybarnen / Toxic Playground har också fått en hel del uppmärksamhet. I söndags visades det första avsnittet av Vår Mörka Historia på TV4 med Gustav Fridolin. Mycket intressant!

Jag ska börja skriva mer frekvent. Ska bara landa i allt annat först...

Ny vecka - nya rubriker

Tog mig friheten i helgen att byta underrubrik då jag kände att "film & TV" var lite för begränsande. Det händer för mycket intressant på andra områden också, så jag ville gardera mig en aning. Sån är jag.

Sociala medier bygger ju på två- eller flervägskommunikation. Begreppen sändare och mottagare blir lite mer diffusa, och spelar kanske inte heller så stor roll alltid. Samma information sänds vidare och vidare och.... Men om det är sociala medier, så måste ju envägskommunikativ information vara asocial. Eller? Jo, så får det bli, och inom det området kan jag slänga in alla traditionella medier, även om radio, TV och press idag vill ge sken av att de minsann visst ägnar sig åt tvåvägskommunikation. Säkert.

På tal om kommunikation, vid det här laget kan det väl knappast vara någon som har missat David Lettermans krishantering? Inslaget nedan kommer garanterat analyseras på varenda kommunikationsutbildning i hela världen. Smart drag av honom kan tyckas, och det är det givetvis, men å andra sidan hans enda valmöjlighet. På det här sättet lyckas han antagligen behålla både sin karriär och sin popularitet. Att "göra en pudel" är i sig ingenting nytt, det har vi sett politiker och andra göra under flera år, men i sin egen TV-show inför en skrattande och applåderande publik, det är inte lika vanligt.

Sociala medier - döden för TV-serier, eller för ett förlegat TV-tittande?

Jag har sedan barnsben varit fast i TV-serieträsket. Och då ska man inte jämföra med någon sorts partyknarkare från Östermalm, nä, mer som en riktig heroinist i en pendeltågstunnel. Men även jag gjorde skillnad på skit och skit. Våra Bästa År gick bra, medan Glamour föll bort. Men det var serier som Dallas, Macahan och V som fick mig att fastna för fenomenet TV-serie. Det var en social tillställning. Det fanns chips, godis eller liknande (förutom under den där perioden när folk skulle äta grönsaker med dip...). Det blev något att längta till. Jag gillar den där längtan, och den där otroligt jobbiga känslan vid en säsongsavslutning med en helt djävulsk cliffhanger, för att sen börja ladda upp på hösten igen inför kommande säsong. Och så har det också varit med serier som Lost och Heroes t.ex. men det börjar urholkas. Jag har helt enkelt tappat sugen för serier, och jag tror inte att det handlar om stigande ålder eller någon form av mognadsprocess.

Svaret tror jag mig hitta i sociala medier. Överallt snappar jag upp små kommentarer om något avgörande som händer i säsong 12, som för övrigt var bättre än både 7 och 9... Va fan! Jag sitter fortfarande med säsong 1 på SVT! Det bär mig emot att ladda ner en hel serie för att plöja igenom. Har t.o.m. svårt för serier på box. Lika svårt har jag att se på säsong 1 av en serie och veta att folk i min bekantskapskrets eller i mina nätverk vet vad som händer flera säsonger fram. Det stör mig till den grad att jag slutar kolla på en serie. Jag vet att jag blir för nyfiken och kollar upp någon fan-grupp på fb, eller klickar på nån länk nån har lämnat på Twitter.

Det kanske är så att jag har ett förlegat förhållningsätt till mitt TV-tittande, men jag vill ha den där längtan. En speciell tid när ingen ska störa, och känna att missar jag de här 45-60 minuterna kommer något fattas mig för resten av livet. Små detaljer och ledtrådar som jag aldrig kommer att få reda på.

Eller är det bara så att jag håller på att byta ut beroendet? TV-serier mot sociala medier?