Den där skämskudden, var är den?

Ibland skulle den hur som helst vara väldigt skön att ha.

Det har blivit så att jag nu för tiden kollar på riktigt dålig TV-underhållning. Grannfejden, Lyxfällan och liknande. Det finns säkert psykologiska termer och publikstudier som kan förklara detta fenomen mer ingående. Kort och gott tror jag att det handlar om självbekräftelse. Att få känna sig så mycket bättre än de personer som är föremål för programmen. Att sitta och bli upprörd över hur folk beter sig och påminna mig själv om att "så där kan man ju inte göra"! En skämskudde vore onekligen på sin plats som igår när två familjer i Grannfejden spelade in en låt tillsammans. Nu finns det inte längre några ursäkter för att titta på programmet... Hårdkokte Robert Ashberg kommer inte riktigt till sin rätt.

Men ovan nämnda programledare är väl kanske inte direkt känd för att göra kvalitativ TV. Insider som gick tidigare borde ju få något sorts pris för vinklad journalistik. Eller försök till journalistik. Upplägget var allt som oftast att ta upp ett ämne som gemene man/kvinna tyckte var förfärligt, visa bilder som bekräftar detta förstärkt med en panel som sa samma sak. Sen bjöds det in en person som skulle försöka försvara ämnet. Oftast någon med marginell relevans, och någon debatt var det sällan tal om. Oavsett vad man tyckte om ämnet, så var det knappast informativt för fem öre.