Varför vi twittrar

Ojoj, en månad sen sist. Nog om det, tänkte nämligen gå igenom lite gällande vårt egentliga förhållningssätt till sociala medier och dess möjligheter via mobiltelefonen.

Sociala medier har ju onekligen slagit stort i Sverige. Det kommer ständigt nya siffror på hur många som använder sig av Facebook, Twitter m.m. för att hålla sig uppdaterade på sin omvärld eller helt enkelt prata strunt med någon gammal klasskamrat från mellanstadiet. Det sägs ju ofta att nordbor är tystlåtna. Vi säger inte så mycket, men tänker desto mer. Nu finns det kanaler för att få ut dessa tankar. Och det visar sig att en hel del tänker rätt ointressanta saker. Ja, det är förstås en tolkningsfråga, jag är medveten om det. Därför borde jag kanske ta till mig av detta citat som fladdrade förbi i twitterfeeden idag: "Twitter is only as full of rubbish as the people you choose to follow."

Men det är inte bara behovet att få ut tankarna som gör att antalet användare stiger. Ju fler mobiltelefoner som lämpar sig för den här formen av kommunikation, desto högre antal twittrare. Skälet till det är att folk äntligen har något vettigt att sysselsätta sig med i kollektivtrafiken. Nu finns det ett giltigt skäl att stirra ner i knät hela resan. Man behöver inte titta på folk eller vara orolig för att någon kanske ska börja prata med en. För alla sitter och är sociala, men för sig själva. De deltar i diskussioner, protesterar eller tipsar om dagens lunch. Äntligen kan folk säga precis vad de vill till hur många som helst. Skrika, svära och leva om. Lite kontinentalt sådär. Och detta medan de sitter tysta med huvudet nedåt. Isolerade från omgivningen. Jag tycker att det är intressant. Och lite fint.